Tankar

Ruttnat hundbajs och döda små kissar
Okänsliga människor står runt och fnissar
Man vissnar lite innanför när störda bördor ses och hörs
Bortomförs, förgörs, men mina tankar överförs

Jag hatar våldtäcksmän och pedofiler, särskilt dom på nätet.
För dom lurar en så hårt så man får förtroende för dom.
Men varför fan lär sig ingen att man INTE ska träffa människor från internet!?
Särskilt inte ensamma på en avskild plats!
Jag tycker synd om alla offer och alla som plågas av dessa parasiter men seriöst, är inte löpsedlar nog?
"Det händer aldrig mig." Men förr eller senare så gör det det!
Man ska inte prata med främlingar, inte ta emot godis av dom eller hänga med till bilen för att klappa kattungar.
Det verkar nästan som att alla förstår det, men ingen hänger med på nätpedofilerna.
Det är slöseri med liv och man ska aldrig gå igenom något lknande.
Varför lär ingen sig?

Varför kan inte folk bara vara snälla?
Varför måste någon alltid vara ond?
Varför måste alla superhjältar ha sin egen fiende? Egentligen?
Tindra påstår att det är för att om allting hade varit bra hade man aldrig kunnat uppskatta det och det är väl sant.
På sitt sätt.
Men jag tror att det har lite grand med egoism att göra.
Liksom, Lex Luthor, jag tror inte att han medvetet vill göra världen sämre, men han vill döda Stålmannen bara för att själv kunna ta över.
Så är det väl med alla hjältars fiender? Eller?
Men nu så finns det inga utomjordiska superhjältar på riktigt (Eller...O.o?) men jag tror ändå att ondska och egoism går hand i hand. Det  tycker jag låter ganska rimligt...
För alla vill väl bara ha det bra? Men det kommer nog alltid finnas de som själva vill styra och ställa, som inte kan dela med sig. Dom kanske ser det som ett tecken på svaghet eller något, jag har ingen aning.
Bara min tanke...

"I made this whole world shine for you"

Masson hade torterat ett spädbarn genom att skita i hans mun och slita av honom hans armar.
Han brukade göra så med offer, stycka dom.
Nu åkte han äntligen dit och skulle få sitt straff.
När han låg på ett slags sjukhus och precis skulle få sin dödsspruta undrade han om han fick träffa barnet igen.
Självklart fick han det.
Han höll om det och pussade det i pannan.

Några månader senare gjorde Ophra ett repotage om honom och hon skulle ställa till med en seans där han dog.
Sjukhuset var nu förfallet och ruttet vilket inte var så trevligt.
Jag och ca tio andra människor skulle vara med i denna spökliga saken och innan vi började skulle vi slå oss ner vid ett långt bord och prata om denna seriemördaren Masson.
Alla slog sig ner. Så sa Ophra att man fick akta sig för att på just en av denna stolar hade självaste Masson suttit.
Självklart hade jag suttit mig på den. Jag fick en ny stol.
När jag, Ophra och någon av hennes kamrater stod ensamma just vid sängen där han dött hördes det ett ljud i elledningarna.
"Det låter som sång" sade Ophras vän.
"Yes, but is singing the answer?" svarade hon.
Plötsligt sögs jag in i väggen bakom mig och det blixtrade till.
Under två sekunder såg jag kroppsdelar hänga blodiga i taket och jag vaknade.

VAD FAN ÄR GREJEN?!