Smokers outside the hospital doors.

Nu sitter jag hemma och har fallit i ett deppmode.
Jag skulle träffa Jennelie idag, men jag har knappt orkat eller haft lust att ens röra mig.
Jag måste hitta en laddare till mobilen så att jag kan ringa henne och säga förlåt, men just nu orkar jag typ inte göra ett piss....
Jag vet inte varför jag känner som jag gör, det är väl dåtidens smärta som kanske har funnit en plats i min själ igen, jag har ärligt talat ingen aning...
Jag vet, jag låter som en "emo", men det bryr jag mig inte om.
För det är väl det en blogg är till för? Att man ska kunna skriva ner sina känslor och tankar hur dom än är?
Det är egentligen idiotiskt att waina för saker som har hänt för länge sen, men ibland kan man ju inte hjälpa det med tanke på att hela ens liv förändrades av ett litet snesteg.
Imorogn är en annan dag, och det kommer kanske nya möjligheter då att göra livet bättre, att göra världen till en roligare plats...
Då är det ju trots allt fredag. ;D

"We've all been changed from what we were
Our broken parts left smashed on the floor."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0